Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck.
Bild: Björn Söderberg
Samtligt material omfattas av Swedensite-Southhill Notisa copyright ©

Flaggandet har liksom flaggorna en lång och varierande förhistoria. Det finns olika uppfattningar beträffande begreppen flagga, fana och standar. Enligt de vanligast förekommande definitionerna är flaggan den flaggduk som hissas eller fästs vid en stång. Det som skiljer flaggan från fanan är storleken och att fanan är avsedd att bäras i procession eller som fälttecken. Standaret är i regel mindre än fanan och förs på ett annat sätt som ett plakat eller en banderoll. Standaret används dock i likhet med fanan som fälttecken och vid högtidliga manifestationer.

Att skillnaderna mellan det ena och det andra inte är given visas av att läran om flaggorna brukar kallas vexillologi. Ordet syftar på vexillium som är den latinska beteckningen på de standar som användes i det gamla Romarriket c:a 100 f.Kr.

År 1972 återfanns i Iran en liten flagga utförd i metall som enligt experterna var ca 5000 år gammal. Guinness rekordbok lät omgående utnämna den till världens äldsta flagga.

Tygfanorna anses ha sitt ursprung i Kina där tygfanor användes redan under förkristen tid som ett kejserligt värdighetstecken.

I de nordiska sagorna från 800-900-talen omtalas hur korpfanan fördes i strid. Sannolikt var det överguden Odens bevingade skvallerbyttor korparna Hugin och Munin som prydde fanan. Däremot är det oklart om den var tillverkad av tyg.

Några århundraden yngre är de nordiska nationsflaggorna. Danmarks flagga räknas som Nordens äldsta korsflagga och är sannolikt förebild för Nordens övriga flaggor. Enligt traditionen föll Dannebrogen ned från himlen vid ett bemärkt tillfälle i juni år 1219 i samband med ett dansk fälttåg i estländska områden. Den korsförsedda flaggan var inte endast ett statstecken, den symboliserade även den kristna religionen. Den danska korsflaggan är världens äldsta och i bruk varande nationsflagga.

År 1397, i samband med att Kalmarunionen etablerade en nordisk front mot tyska handelsintressen, fick unionen också en flagga. Erik av Pommern befallde under 1430-talets inledning att en röd-gul korsflagga skulle vara unionsrikenas gemensamma flagga.

Det svenska riksvapnet som har sitt ursprung i Karl Knutsson Bondes riksvapen från 1440-talet är äldre än Sveriges flagga. Vapnet visade bl.a. Sveriges tre kronor och två lejon. De dominerande färgerna var gult och blått. Dessa färger var enligt gamla tiders uppfattning symboler för dygder som trofasthet, ståndaktighet, rättvisa och lojalitet. Även det lilla riksvapnet som kallades tre kronor när det infördes under 1330-talet hade gult och blått som dominerande färgkombination.

Gustav Vasa återupptog Karl Knutson Bondes riksvapen vid sitt trontillträde. I hjärtskölden lät Gustav Vasa placera sin egen vapensköld. Erik XIV förändrade vapnet något men efter hans regeringstid återfick riksvapnet sitt ursprungliga utseende. Riksvapnet är i stort sett likadant i nutiden.

Det gula korset som fanns mellan fälten i riksvapnet blev under Gustav Vasa och hans söners tid upphöjd till nationell symbol. Möjligen var idén även i detta fall lånegods från Karl Knutsson. Det är troligt att vasaregenterna var de första som förde ett korsbaner med dominerande färger efter riksvapnet. Ivern hos Gustav Vasa och hans söner att återupprätta de traditioner som använts under Karl Knutssons regeringstid kan bl.a. förklaras av att den politik som fördes av Karl Knutsson gynnade en svensk nationell enhet.

Under 1550-talet omnämndes den svenska flaggan första gången officiellt. År 1569 påbjöd Johan III att den gula och blå korsflaggan skulle föras som Sveriges nationstecken. Några år senare utfärdades en instruktion för svenska flaggans förande till sjöss. År 1663 kom den första flagglagen som bestämde flaggornas utseende. Även örlogsflaggans utseende bestämdes av denna lag. Seden att hala flaggan till halv stång vid begravningsceremonier anses också ha sitt ursprung i traditioner inom flottan.

Flaggans blå färg har varierat i olika tider. 1663 års flagglag stipulerade mörkare färger än de nuvarande. I 1906 års flagglag påbjöds ljusare kulörer. År 1983 fastställdes nu gällande färger.

Flaggningstraditioner har inte anbefallts i lag utan har följt praxis. Oscar II bestämde att flaggan på slottet skulle vara hissad när kungen vistades på slottet. Under den nationalistiska epoken då Oscar II regerade blev den svenska flaggan en populär nationell symbol. Vid skolor, prästgårdar och vid officiella byggnader förekom flaggning vid vissa högtidsdagar.

Sveriges Riksvapen 
Copyright bearbetning Swedensite-Southhill Notisa©

Den svenska handelsflaggan som den såg ut 1844 tom. 1905. Den kallades sillsalaten (de norska och svenska flaggfärgerna i förening) Här avbildad på ett vykort från unionsupplösningsåret 1905.

Copyright bearbetning Swedensite-Southhill Notisa©

I samband med unionsupplösningen år 1905 blev det statussymbol att äga egen flaggstång. Bilden visar stolta flaggstångsägare år 1905.

Copyright bearbetning Swedensite-Southhill Notisa ©

Bildbeställning: red2@swedensite.net

Under den svensk-norska unionstiden hade den svenska flaggan ett fält med norska flaggans färger. Denna flagga kallades allmänt sillsalaten. Efter unionsupplösningen 1905 blev den svenska flaggan utan unionsmärket föremål för nationalistisk kult. Den som hade råd skaffade sig en egen flaggstång och flagga för att demonstrera sin nationalistiska inställning.

Flaggning blev efter unionsupplösningen populärt även vid enskilda familjemedlemmars högtidsdagar. T.ex. vid konfirmation, bröllop, examensdagar och födelsedagar.

År 1916 firades svenska flaggans dag första gången officiellt. Det hade dock förekommit sporadiska försök att etablera en kombinerad flagg- och nationaldag redan under slutet av 1890-talet. Flaggfesterna som hölls på Skansen i Stockholm var välbesökta och populära evenemang. Från och med 1916 firades mera officiellt och över hela landet den svenska flaggans dag den 6 juni. Anledningen till att flaggan firades just detta datum var Gustav Vasas val till Sveriges konung 1523 och för den regeringsform av år 1809, som stadfäste viktiga medborgerliga rättigheter som samvetsfrihet, tryckfrihet och säkerhet till person och egendom. Det kan tilläggas att 1974 års regeringsform även kom att antas den 6 juni. Trots att många redan under 1800-talet agerade för att den 6 juni skulle bli Sveriges nationaldag dröjde det till år 1983 innan dagen också fick rang av nationaldag.

År 1919 bildades sammanslutningen Svenska flaggans dag som delade ut ett antal svenska flaggor varje år den 6 juni. Man gav även rekommendationer gällande flaggning och flaggseder.

Antalet officiella flaggdagar är sjutton stycken, nämligen följande: nyårsdagen, påskdagen, pingstdagen, midsommardagen och juldagen; den 28 januari är det Karldagen, H M Konungens namnsdag, den 12 mars är det H K H kronprinsessan Viktorias namnsdag, den 30 april H M Konungens födelsedag, den 14 Juli H K H Kronprinsessans födelsedag, den 8 Augusti H M Drottningens namnsdag, den 23 december H M Drottningens födelsedag; samt 1 maj, 6 juni nationaldagen, 24 oktober (FN-dagen), 6 november Gustav Adolf dagen, 10 december (nobeldagen) och dagen för riksdagsval.

Nationaldagen
Sedan 1983 är den 6 juni Sveriges officiella nationaldag. Sedan 2005 är nationaldagen helgdag.